Hon flyttar hem från London och skjuts ut ur alla sina sammanhang. Hon har slutat vara rolig att dricka vin med, flyttat till ett hus utanför stan och beställt ut sin pappas gamla journaler. Hur hänger dået ihop med nuet, hur ska hon bli äldre än pappan var när han försvann, hur är man den som blev kvar med alla frågor?

Hon går i skogen och glor, försöker skriva men det går inte. Hur dyker man i decennier försenad sorg utan att fastna på botten?

I sin nya roman knyter Rebecka Åhlund an till debuten Jag som var så rolig att dricka vin med, som gav henne ett fantastiskt mottagande och en engagerad läsekrets. Hon skriver om ett år av maniskt och magiskt tänkande, en tillvaro där mörkret kallar på en men där man ändå måste stanna kvar. Tomaterna bryr sig inte, de måste vattnas.