I novellerna Löftet och Aldrig så lite man inte är gift gestaltar Elin Wägner två kvinnors tankar och ifrågasättande av äktenskapet, både om att vara i det och utanför det. Wägner var pionjär inom den svenska kvinnorörelsen och precis som i hennes andra verk genomsyras dessa noveller tydligt av hennes idéer inom feminism.