Moa Martinson är en av våra främsta proletärförfattare. Martinsons verk skildrar arbetarnas hårda vardag, och relationer mellan kvinnor har ofta en central roll. Hennes novell Fjäderbrevet är en realistisk och osentimental livsskildring om en mor och dotters överlevnad i fattigsverige, där utomäktenskapliga barn gömdes undan. Martinsons delvis självbiografiska novell berör och ersätter ett glapp där kvinnorna annars har skrivits ur historien. Den är hämtad ur novellsamlingen Armén vid horisonten (1942).

En sjö som låg osynlig i dimman hade de att ro över. Innan de gick stod de vid dörren, morfar med sexdagarslivet på armen som en bröllopstårta, som min mor sa då hon berättade, och de förmanade henne att inte stiga upp medan de var borta. Så gav de sig av. Vid stranden räckte morfar bröllopstårtan till mormor och tog till årorna.
De rodde länge omkring i dimman.

Fjäderbrevet är Novellix nr 74.